Jag har kommit på en grej som är ganska rolig.

Min fina pojkvän bor ungefär en och en halv timme ifrån mig, så vi kan inte träffas lika ofta som man vill ibland.
Min vän Christian har flyttat till Paris, så honom är det ännu svårare att träffa.
Sen har jag ett antal kompisar i Skåne som jag heller inte kan träffa ofta.
Sist men inte minst har jag Louise i Göteborg.

Det verkar vara något inbyggt att man alltid vill ha det man inte kan få. Alla dessa fina människor som bor så långt bort. Men samtidigt, rätt elemäntar observation, om de inte skulle bo så långt bort skulle jag kunna träffa dem hur ofta jag ville och då skulle det rätt snabbt ta bort den mer speciella känslan att träffas. På gott och ont.

Men, jag får väl tänka på att nästa läsår kommer det kännas likadant med alla mina kompisar. Förutom att Christian kommer bo i samma land som mig.

Bisous!